Workshop Kuling

Beskrivning

Under en workshop i kulning med Anna Vild får deltagarna en historisk uppfattning om vad begreppet innebär, samt vad detta kan ha för impact på oss och vårt välmående idag. Då Anna både besitter professionen som energiterapeut och sångerska, guidar hon deltagarna igenom en trygg och rolig timme av rörelser, röstuppvärmning och inspirerande övningar som omöjligt får någon att lämna tillfället tystlåten.

Att lära känna sin röst ~ är att lära känna sig själv och att våga använda sin röst är att våga ta plats. Detta är något många av oss kämpar med att öva på idag, i takt med att intresset för personlig utveckling och hjälp till självhjälp ökar.

Vad är KULNING?

Redan under medeltiden finner vi spår av fäbodskötselns kultur som på många sätt är lockropstraditionens vagga, men kunskapen om tonens funktion sträcker sig mycket längre tillbaka i tiden än så. Trollsångerna som var ett naturligt inslag i forna medicinkvinnors och mäns arbete, går än idag under samlingsbegreppet GALDERS, ett ord som vårt dagliga språkbruks ”gala”, ”galet” och ”galning” härstammar ifrån.

De höga tonerna har en otroligt stark och nästintill hypnotiserande kraft, som likt östvärldens mantran bidrar till att skapa fokus, stillhet och koncentration inom ens väsen.

Fäbodskötseln från medeltiden och fram till mitten av 1900-talet (än idag finns dock levande fäbodar, men numera av mindre funktionell karaktär) handlade helt enkelt om att värna och förädla det dyraste människorna ägde; Djuren. Källan till grädde, mjölk, smör och ost. Djuren gick närmast att likna vid pengarna på banken och detta var enligt tradition kvinnornas ansvar.

Från tidiga juni till sena september bodde unga flickor tillsammans med äldre kvinnor upp på fäbodarna i många olika delar av Sverige och Norge, dvs – inte bara i Norrland som det ofta talas om.

Här vallades boskapen fritt på skogen om dagarna. Och samspelet och kommunikationen mellan djur och människa, men även mellan kvinnorna ute på skogen, bestod i stark sång, höga rop samt toner från näverlurar och skallror.

”Vi sjöng jämt och samt. Hä svara så vält i berget så vi kunde då rakt int’ låt’ bli” 

Berättar vallkullan Anna Andersdotter Broman som i sin ungdom arbetade på fäboden Nybodarna, i Torsåkers socken i Gästrikland.

Källa: KULNING – Musiken och tekniken, Svensk folksång 1, Susanne Rosenbarg UDDA TONER 2003